Vad är standardisering?
Standardisering är en organiserad beslutsprocess som har som ändamål att utveckla lika riktlinjer för bl.a. produkters funktion och säkerhet och att formulera gemensamma specifikationer, tillvägagångssätt och terminologi.
Om en standard ska vinna gehör hos användaren ska den vara baserad på mesta möjliga likhet. Detta säkerställs med de grundprinciper som gäller för all standardisering. Det rör sig i korthet om att standarder utvecklas i en öppen och genomskådlig konsensusprocess där alla intresseparter hörs.
Vad är en standard?
En standard är ett dokument vars innehåll representerar en teknisk kompromiss som är framförd vid en beslutsprocess baserad på konsensus. Det innebär att det finns en hög grad av enighet om standarden i den valgrupp som utarbetar den – utan att det nödvändigtvis är total enighet.
Det finns principiellt sju olika typer av standarder. I praktiken är de flesta standarder dock en blandning av flera typer. En standard kan t.ex. ställa krav på: Dimensionen (pappersformat, dataformat, mått/storlek av komponenter) system (kvalitetsstyrning, miljöledning eller ett rörsystem för avlopp) eller kapacitet (last och säkerhet, värmeisoleringskapacitet, belysning, materialegenskaper). Standarder kan även beskriva terminologin på ett fackområde eller anvisa metoder för t.ex. kemiska analyser eller tester. Standardisering riktar sig speciellt mot krav på kapacitet för att inte bromsa innovation och utveckling.
Är användning av standarder obligatorisk?
Som utgångspunkt är det frivilligt om man vill utnyttja en given standard. En standard är ett erbjudande till användarna. Varken nationella, internationella eller europeiska standardiseringsorganisationer har tillåtelse att göra användningen av standarder obligatorisk.
I några fall är företag dock tvungna att följa standarder. T.ex. om ett företag, som marknadsför en produkt eller erbjuder en tjänst, hänvisar till att produkten eller tjänsten överensstämmer med kraven hos en given standard.
Motsvarande uppstår ett juridiskt krav på företaget om det i ett kontrakt eller en märkesordning nämner att produkten eller tjänsten motsvarar kraven på en eller flera standarder.
Slutligen kan myndigheter göra standarder obligatoriska när man i lagen kräver efterföljning av bestämda standarder. På samma sätt hänvisar både produktansvarighetsdirektiv och direktiv för offentligt bud till standarder som det därmed är obligatoriskt att följa.